...stadssköldpaddorna invaderar! AAH.

Både jag och Ellinor åkte denna soffa. Den dras snabbt som fan av en mototorbåt. Och det är poängen. Kul som fan. Jag släppte taget och flög i :)

Efter lite mingel i baren har jag raggat upp två stycken flaggor och två nya facebook-kontakter.
Detta är då med personalen. 

Imorn ska jag upp tidigt, eftersom jag ska åka hem. Men innan dess så ska jag försöka simma med sköldpaddor vid Turtle Beach.

Godnatt

Förespråkar mycket om hur bra Håkan Hellström är. Hur hans musik ger oss på jorden fred och alla borde lyssna på honom. Alla som känner mig snäppet bättre vet antagligen att jag avgudar honom. Eller i alla fall har. På senare tid har jag tänkt mycket på detta. Och jag tror att det är dags att byta älskling nu.  Håkan är givetvis fortfarande en av de bästa, men han blir äldre. Gammal nog att inse att hans poppiga låtar är något han inte orkar, eller bara så har han växt upp?

Under samma tankeperiod jag har haft här har jag lyssnat mer och mer på Hästpojken. Klockrent band som får alla noter med sångarens magnifika röst att låta gudomliskt. Även om Martin Elissson, som sjunger i hästpojken, låter som att han har ärvt sin sångstil och röst av Håkan Hellström, upplever jag att han gör ett bättre jobb. Både i lyrik och sång.

Visserligen släpper Håkan nytt album snart den 13 oktober, men jag kan bara inbilla mig att han 10års jubileum-platta kommer vara fylld av ballader och inget härligt punkigt och gnälligt sken i sig.

Jag Tony Lek avgudar fortfarande Håkan Hellström, men Martin Elissson tar nu platsen som nummer ett i mitt musikhjärta.

Jag hoppade till idag när jag var i havet. Pinsamt, men så att jag råkade röra sjögräs. Hatar skiten, och jag var tillräckligt långt ut för att snudda. Jag skrek till på mitt manliga sätt. Nån britt frågade mig vad det var och jag förklarade att jag inte gillar sjögräs. Han skrattade och påstod att sjögräs inte är farligt. Själv säger jag motsatsen.

Väl vid stranden igen, på väg upp, blev jag biten av en fisk i foten. Ryckte till självklart, och britten bara kollade på mig och skakade på huvudet och gick. ”DET VAR EN FISK! Jag lovar!”

Tydligen så finns det småfisar som gillar att äta döda hudceller här. Bra, antar jag… :S

Fick idag reda på att jag är i Asien, inte Europa som jag har gått runt och haft i bakskallen och haft för mig. Vilket gör mitt 2010 till ett bra rese år. Har varit på hela 3 kontinenter. Bara i år. Och i mitt liv. Men första gången med.

Här i Turkiet finns det mycket herrelösa djur som springer omkring, men inte stör egentligen, de bara finns där. Min mamma, som är en djurälskare, har gått och köpt kattmat och matar katter så fort hon ser någon. Är inte förvånad över detta. However, blev jag väldigt förvånad, eller vad man nu ska säga, idag på stranden. Ska graba min handuk som hänger på en solstol. När jag tar tag i den, kommer en jävla hund ut under solstolen.

Och alla på stranden blir typ, ”wtf, ta bort hunden”, medans jag försöker få ur mig att det inte är min hund. Hunden i sig går ner i havet. Simmar ut en bit och sen in. Och lägger sig på samma ställe. Kanske behöver hundar också doppa sig den här extrema värmen?

Annat fränt vilt djur jag såg idag, men hann inte ta kort på var landssköldpaddor. Tydligen så lever det några i städerna och jag hade turen att se en. Fan vad coola de är. Det är fan… mitt djur.

Har också bland annat stått och argumenterat en kvart om att ett par trosor är för tjejer och inte killar. Säljaren fattade inte att jag köpte till någon annan. Jävla pundhuvuden. Jag påstår inte att jag är bra på engelska. Men vafan? Så jävla stort turistmål det här landet är och ingen inföding kan engelska?

Omfg.

Text va? :)

En vän till mig sa nyss: Förstår inte varför du sover med musik i öronen när du sover. Jag blir trygg av att ha det på kvällen. Men sen blir jag lika tom varje gång.

Jag har tröja på havet. Jag är cool.
Mamam säger att jag ser ut som han ur Solstollarna. Han som åkte till Danmark och hämtade hem wienerbröd med chokoläääääde! 
Vemfan är det?

I turkiet saknar man sin Emma :(

Många av oss människor är för små för att ens orka ta oss upp på knä. För att ens få det minsta lilla gjort. Agerar de flesta av oss genom lättja, pengar eller sexliv. Skildringarna i livet som delar oss upp i olika kategorier vilket gör oss till olika slags hatiska människor. Alla behöver sin morot för att ta sig igenom livet.

Morötter som får politiker att förändra världen och players att få någonting som stannar hela livet hos dig, men kvar i honom bara de får timmar han är med dig.

Min morot ändrar ingenting i sig. Det är sakerna hon gör som för mig bort. Som får mig glömma det jag inte längre vill ha inom mig. Det som är kvar ifrån mig sedan jag gick i trean. Skolan i allmänhet.
Min morot ser inte mitt svarta jag. Det fula inuti mig.

Det fula utanpå oss alla andra människor finns inte hos min morot. Min ros. Min dröm. Min ros finns där bland oss. Bara väntar på att explodera. Kraftvågen av hennes skönhet sprids, hennes lukt kommer till min näsa. Hennes aura rör till vid min kind. Hennes små fingrar glider längs mitt ansikte. Tiden står stilla.

Jag brukade kasta min sten, mot solen. För att jag hatade den så mycket, för att jag blev blind. Än idag är jag

blind två olika sätt. Jag är bländad av hennes skönhet. Men det låter bara fjäskigt. Jag är mest blind pga att alla människor ser olika på andra. Om hela världen tycker hon är ful, så kommer jag stå kvar i mitt hörn och säga motsatsen. Jag måste vara blind om jag inte kan se fulheten i henne.

På lördagnatt ska jag antagligen sova bredvid henne igen. Älskar att känna henne korta naglar skrapa mot min rygg en sen natt. Eller bara kolla på hennes fina ansikte. För att förstöra stämningen tänker jag trycka upp en kudde mellan oss, så hon blir lite sur. Eftersom när hon är sur visar hon sin inre skönhet på ett annat sätt. Om inte annat får jag säga hur mycket ledsen jag är och helt enkelt be om ursäkt.

Jag vet inte hur jag faktiskt ska formulera mig med ord. Jag vet inte vad jag ska skriva. Vet inte hur någon någonsin skall kunna förstå hur mycket jag älskar min ros. Egentligen bryr jag mig inte heller. Sålänge hon är min ros och jag får lukta på toppen av henne är jag nöjd. Men jag vill att folk ska veta att hon är min. Att jag är kär i henne. Att jag älskar min ros. Älskar min Emma.

Jag kan inte ens lyssna på musik när jag går. Världen är ljudlös. 
I alla fall de ljuden som betyder något.

…eftersom jag håller mig på den nivån där jag bara kan yttra min kärlek genom värdelösa objekt jag tillhandlar genom hög valuta. Allt annat är obeskrivligt för mig.